Berätta lite om dig själv och ditt konstnärskap.

Konsten har följt mig genom nästan hela livet. Jag utbildade mig vid Konstfakulteten vid Damaskus universitet och kom till Sverige med många års erfarenhet som konstnär bakom mig.

Sedan dess har Norrköping blivit min stad och en viktig utgångspunkt för mitt konstnärskap. Jag har ställt ut och arbetat med konstprojekt på många håll i Sverige, från söder till Korpilombolo i norr, bland annat på Norrköpings Konstmuseum och Arbetets Museum. Jag har drivit Galleri Kameleont, tagit en masterexamen vid Linköpings universitet och tilldelats Norrköpings kommuns stora kulturstipendium till Moa Martinsons minne.

Mitt konstnärskap har tagit många former – måleri, satirteckning, illustration, installationer och deltagarbaserade projekt – men mötet med människor har alltid varit viktigt för mig. Jag tycker om när konsten inte bara blir något man betraktar, utan något som kan skapa möten och sätta något i rörelse.

Hur kom du i kontakt med Konsten att delta?

När jag kom till Norrköping 2007 fick jag, som nyanländ, en kontaktperson på kommunen. När han fick veta att jag var konstnär skämtade han och sa något i stil med ”stackars dig!”. Hans fru var konstnär, så han visste hur svårt det kunde vara att försörja sig på konst.

En tid senare berättade han om konstnären Ola Öhlin och ett projekt som förde samman konstnärer med olika bakgrund. Det blev mitt första möte med Konsten att delta – och början på en relation som har följt mig under en stor del av mitt liv i Sverige.

Vad har Konsten att delta betytt för dig och ditt konstnärskap?

När jag kom till Sverige var jag inte ny som konstnär – jag var ny i Sverige. Jag hade min utbildning, min erfarenhet, mina idéer och mitt konstnärliga språk med mig. Det jag saknade var vägarna in i det svenska konstlivet.

Där blev Konsten att delta en viktig bro.

Ett tidigt och väldigt konkret exempel var när jag genom kontakterna kring Konsten att delta fick möjlighet att söka uppdraget att skapa affischen för Kulturnatten i Norrköping. Mitt förslag valdes och mitt konstverk trycktes i stora format och syntes på många platser runt om i staden.

Det betydde mycket. Plötsligt fick mitt konstnärskap en offentlig plats i min nya stad och många människor fick möjlighet att upptäcka vem jag var som konstnär.

Vad betyder mötet på lika villkor – konstnär till konstnär – för dig?

Det är kanske den viktigaste tanken i Konsten att delta för mig.

En konstnär som är ny i Sverige kan sakna nätverk och kunskap om hur konstlivet här fungerar, men kommer samtidigt med utbildning, yrkeserfarenhet, idéer och perspektiv från andra delar av världen. Därför handlar det inte om att den ena ska ”hjälpa” den andra, utan om ett möte mellan professionella kollegor där båda har något att ge.

När jag senare själv blev koordinator för Konsten att delta i Östergötland såg jag nästan matchningen mellan konstnärer som ett konstnärligt arbete: Vilka erfarenheter, personligheter och konstnärskap kan mötas – och vad kan uppstå ur det mötet?

Din roll i Konsten att delta har alltså förändrats genom åren?

Ja, väldigt mycket. Först kom jag in som konstnär och ny i Sverige. Senare blev jag koordinator i Östergötland, och min erfarenhet blev också en del av Macarena Dusants bok Konsten att delta från 2016.

Sedan mitt första möte med verksamheten har mycket hänt. Jag har byggt vidare på mitt konstnärskap, drivit egna projekt och mötesplatser, ställt ut runt om i Sverige och fått ett starkt erkännande för mitt arbete.

Idag återvänder jag därför till Konsten att delta från en annan position än när jag först mötte verksamheten. Jag vet hur det känns att komma med ett helt konstnärskap i bagaget men utan nätverket runt omkring. Och jag vet vad som kan hända när rätt möte eller möjlighet uppstår.

Nu arbetar du åter med Konsten att delta i Östergötland. Vad händer här idag?

Just nu driver vi genom VODKAN Konsten att delta – Östergötland, med stöd från Region Östergötland och i samverkan med Konstnärscentrum – Konsten att delta och regionala kulturaktörer.

Vi skapar mötesplatser, workshops, nätverksträffar och konstnärliga möten mellan professionella konstnärer och kulturskapare med internationell bakgrund och det regionala kulturlivet.

För mig handlar det inte om att skapa ett separat konstliv för en viss grupp. Tvärtom. Vi vill öppna fler dörrar till det konstliv som redan finns – och samtidigt öppna konstlivet för fler erfarenheter, perspektiv och konstnärskap.

Vad hoppas du att arbetet kan leda till?

Jag vet av egen erfarenhet vad ett enda möte kan betyda. Mitt första möte med Konsten att delta blev början på något som har följt mig i nästan tjugo år.

Om ett möte vi skapar idag leder till ett nytt samarbete, om en kulturaktör upptäcker ett konstnärskap som den inte tidigare kände till, eller om en konstnär hittar en väg som tidigare varit stängd – då har något viktigt hänt.

För mig handlar Konsten att delta därför inte bara om vad konstnärer med internationell bakgrund kan få tillgång till. Det handlar lika mycket om vad konstlivet i Östergötland kan vinna på de konstnärer, erfarenheter och perspektiv som redan finns här.

Det är kanske det finaste med Konsten att delta: ett möte kan öppna en dörr – och man vet aldrig riktigt vad som sedan kan växa ur det.